Nu – tystnad

Paj sträng – Påtvingad promenad i vinterdimman – Helvede.

2h

Ja, jag tror att det var Gardell som sa det, eller kanske var det hans äkta hälft Mark Levengood. När man hör ambulansens sirener ljuda så betyder det något bra, som att räddningen är på väg. Så kan man tänka om sjukhus också, det är något bra som händer. Man kan välja hur man ser det och jag väljer att se det så.  Sjukhus i all ära, det är bara det att det är så mycket skönare hemma liksom, jösses vad jag längtar efter att kunna åka hem. Det ska bli ljuvligt!

Vänersnö

Vänersnö alltså. Ett nytt fenomen för mig. Torr puffig och fin och helt annan än den som blåser in från Atlanten. Man blir lycklig av skiten.

På kajkanten

Brustna drömmars kaj ligger nere vid Gullbergskajen och som namnet antyder kan man längs strandpromenaden finna en mängd till synes övergivna och nedlagda projekt.  Efter en stunds promenerande längs stråket bland sönderrostade skrov och mängder av bröte på ren göteborska, hörs faktiskt ljudet av en svets och lite längre bort ser jag några blåställsklädda män bära skrot, så det där med övergivet och brustna drömmar kanske inte är hela sanningen. En underhållande och humörhöjande promenadsträcka kan jag dock med säkerhet utlova om du tar dig dit.     

Inomhus

Flugis

Mitt i den så av höst  brungrå regntyngda staden, i en bevuxen refug.. där växte en naturens rebell som ett friskt uttryck av trots.

Och om en maskros klarar att spränga asfalt, så klarar Flugis att spränga sönder en gråskala vilken som helst. Man blir glad.

Sen kom datorerna

Ett riktigt lyft

Älvvägen är inte alltid vacker, men den har en och annan sevärdhet. Notera det nyinstallerade fönstret och balkongdörren. Festligt!

Stugan i Råda

Från kylan in i värmen

Och en kaffetår eller två

Snapshot

En stenad elev påträffades utanför Hulebäck.

Stockholm

Påväg mot Gamla Stan.

Mannen från Nepal

Hallå där, det där är en boll. Och den är min!

Joshua Tree

And in the world a heart of darkness
A fire zone
Where poets speak their heart
Then bleed for it
Jara sang, his song a weapon
In the hands of love
You know his blood still cries
From the ground

Nå, kanske inte riktigt, men associationerna satte fart. En strimma sol kan göra märkliga saker på annars så betongskuggade platser.

Fågelholk

Övergiven och trasig. Men dock: tak över huvudet.

Kvällsdopp

Vad kan vattnet hålla nu ikväll, fem sex grader? Blir man inte lite sugen ändå?

Tecknat

Det här med HDR var rätt kul när man började få koll på det. Dock tröttnar man ganska fort på hyperstark kontrast. Det går så klart att laborera vidare och svartvita en bild, men då känns det ju rätt onödigt att gå omvägen via HDR.

Den här bilden (Skottland – förvånad, någon?) redigerade jag i den bärbara bara nån timme efter jag tagit den. I min bärbara har jag ingen crackad version av Photomatix, varför jag fick besväret att klona bort 3 feta vattenstämplar. En i himlen, en på land och en sista som hamnade i vattnet. I den här lilla versionen syns knappt någon av dem, men klickar man upp den stora syns de övertydligt – utom den i himlen som jag faktiskt inte hittar själv, trots att jag vet ungefär var den satt.

Nu har jag som synes  inte varit överdrivet noggrann här, men kloning är jädrigt användbart så länge man inte utsätter bilderna för nitisk granskning!

Lönehelg

Oktober

Jag var trött på allt stillasittande, efter en lång och mörk pluggnatt, och tog cykeln ner mot stan när det började ljusna. Den färgsprakande hösten har liksom börjat nå sin kulm nu och det är bedårande vackert ute.  Kyrkogården slog det mesta jag sett i höstväg på mycket länge. Blev helt enkelt tvungen att ta klivet innanför grinden och se hela hav, av röda och gula löv, på marken. Det regnade löv med jämna mellanrum, de gånger det blåste till, och det kändes snarlikt den känslan man ibland kan få när man ser en film med nån liknande vy där man nästan tycker att det är ”lite för snyggt gjort för att det ska kännas realistiskt”.

Ruins & Stuff

En mänsklig ruin, eller en människa som betraktar ruinen framför henne?

Bro över mörka vatten

Det glömda rummet

Del av Uddevallavarvet, anno 2009

Vodou

”De fattiga och utsattas religion på Haiti”

De minst sagt skräckinjagande gestalterna från bizangotemplen ska gestalta bizangokämparnas krafter. De är modellerade på riktiga människoskallar och ska hålla minnet av slavupproret levande. Det var därur denna religion och dess hemliga sällskap uppkom. Spegelskärvorna syftar på andevärden men skyddar också mot onda krafter och repen betvingar deras inneboende kraft.

(Världskulturmuseet, Göteborg)

Warfare

Två krig. Bortåt 75 miljoner döda. Några var härifrån.

Klart för start!

Malöga Flygplats

I väntans tider

Mjukt ljus, lite dodge & burn och ett par drag i nivåerna. Men vad i hela världen hände med vinjetteringen?!

Den här platsen ligger mellan Saluhallarna och Nya Hamnen. Väldigt trevligt att strosa runt där bland bodar, båtar och tinor. Har de redan varit i eller ligger de där i väntan på jobb?

Lite avsides

Jag tycker om att röra mig på platser som fortfarande ser ut och nyttjas på det sätt som det en gång var tänkt. Precis som jag föredrar Brännkyrkagatan före Västerlånggatan, så föredrar jag det här framför Bryggan.

Det var ganska blåsigt igår kväll och det kändes som om jag hade hela ön för mig själv.

Oktoberkväll över byn

För 23 år sedan var stadens främsta landmärke den sjukt feta bockkranen vid varvet nere i hamnen. Idag är det den ljusa fläcken i bildens bakkant; sjukhuset.

Signifikativt för en småstad i Sverige.

Till höger i bild syns gatan med de fina fasaderna upplyst, den som jag fotade häromdagen. Tyvärr regnade det alldeles för mycket igår kväll för att kunna fota där utan skydd över skalle och icke vädertätad kamera.

Dansbanan

Gick förbi Parken förut. Den som nu står under beslut att jämnas med marken för att ge rum åt bostäder.

Kanske är det rätt, jag vet inte. Klart är att den är i totalt bedrövligt skick och skulle kosta massor att få i brukbar igen. Ändå kan jag omöjligt låta bli att gripas av allt som måste hänt här, att det bara raderas ut. Men vem skulle nyttja den idag?

Svårt är också att förstå att vi som barn sladdande cyklade omkring på det där glatta hårdlackade golvet för vad som definitivt inte känns som en evighet sedan.

Vad var det som tog över? Finns folkparkskulturen alls bevarad någonstans i landet?

Även om det säkert tagit lång tid så tycker jag inte om när förändringar går såhär fort, så synliga. På vissa punkter är mitt röda hjärta definitivt moderat och till viss del bakåtsträvande.

Om det är mitt eget åldrande som spökar? Ja, kanske.

Drinktips

Varsågoda.

Ett månghundraårigt drinkrecept som funkar bäst under ruggiga höststormar. När vi ändå är inne på alkohol, menar jag. Fast det här med konjak var en nyhet även för mig. Vi har alltid kört med klart brännvin och då helst med en gammal svårsiktad 25-öring. Med konjak är väl den bruna 50-öringen att föredra, skulle jag tro.

Stråk från förr

Om jag av någon anledning skulle återvända till min barndomsstad som gammal, så är det i dessa kvarter på söder jag slår mig ned. Hoppas jag.

Stora Hellevigsgatan ligger centralt och har behållit en hel del av sin gamla charm, både med fasader, innergårdar, kullersten och fina gamla gatlyktor. Bakom ryggen på mig har jag låghusen där sjökaptener och handelsmän bodde. De inrymde bl.a. sadelmakeri, kafé, skrädderi, glasmästeri och anitkhandel. Här fanns också en speceriaffär som behöll sitt ursprungliga skick från tidigt nittonhundratal till tidigt 2000-tal. Där ligger nu stans bästa blomsteraffär istället.

I kvarteret ligger också det där lilla Sjömanshusmuséet som absolut inte är något märkvärdigt, men som är landets enda bevarade i ursprungligt skick och som förvaltas och drivs av gamla sjömän.

Ytterligare kuriosa är att Albert & Herbert använde kvarteret till ett flertal avsnitt när det skulle filmas utomhusscener.

Det är ett av få fina områden i Uddevalla och likaledes ett av få jag tycker om att skrota omkring i, där det går att känna årtionden & sekel från förr. Här kunde man kanske trivas när man gått i land för gott.