huset vid vägen

Det spökar i huset sägs det. Det ligger precis vid en landsväg och beboddes tidigare av en ensam man, i alla fall på ålderns höst verkar det som. Den enda källa jag har hittat beskriver honom som en enstöring som ofta sågs pyssla i trädgården. I omgivningarna planeras det att byggas nytt, men just den här platsen ligger utanför den nya detaljplanen.  Att huset fått stå orört i så många år har givetvis lett till spekulationer.  Ett rykte säger att huset varit på gång att rivas vid två skilda tillfällen men att det båda gångerna har avbrutits på grund av mystiska dödsfall. Ett annat säger att det har varit tillhåll för satanister och att väggarna pryds av pentagram och andra lämningar efter ritualer. Ja, själv har jag en egen uppfattning om hur det ligger till med huset, men jag tycker att det vore lite trist att ta död på en levande myt på en ort där det i övrigt inte händer så värst mycket spännande. Och ja, jag har varit inne och kikat!

Två av allt

Vårtecken

Min favoritperiod på året, alla gånger, är våren som nu börjat nå upp till Svealandet. Allt vaknar och börjar leva igen (bara den känslan!) och man slipper tvingas utrusta sig med lager på lager av tjocka och tunga plagg. Det där ljuset om kvällarna man suktat efter i ungefär ett havår, den fula skitiga snön som sakta smälter bort och försvinner, upptempomusiken som hörs från grannen när balkongdörrarna börjar kunna stå öppna… Listan kan göras lång.

Blå Himlen Blues

I väntan på

 kommande tider!

Sun is shining

”Sun is shining, the weather is sweet
make you wanna move your dancing feet”, rytmar Marley fram på ett sätt man i första hand kanske inte paralellar med the Swedish Weather vi har nu..men det var ändå den känslan som kom i eftermiddags när jag stod och tittade ut i fjärran över Mälaren. Under is och snö.

Vita vyer och motorsurr

Via en bro från Hönö kan man ta sig till Fotö. På somrarna finns det gott om turister liksom längs kusten i övrigt, men så här års är vi nog betydligt mer lätträknade. Några grader mildare kan jag tänka mig en längre promenad, men denna dag var så rå och kall att motorvärmen fick hålla mig tinad mellan fotoögonblicken.  

Sjön

Där, precis där, vill jag stå och gunga just nu.

Nu – tystnad

Paj sträng – Påtvingad promenad i vinterdimman – Helvede.

2h

Ja, jag tror att det var Gardell som sa det, eller kanske var det hans äkta hälft Mark Levengood. När man hör ambulansens sirener ljuda så betyder det något bra, som att räddningen är på väg. Så kan man tänka om sjukhus också, det är något bra som händer. Man kan välja hur man ser det och jag väljer att se det så.  Sjukhus i all ära, det är bara det att det är så mycket skönare hemma liksom, jösses vad jag längtar efter att kunna åka hem. Det ska bli ljuvligt!

Vänersnö

Vänersnö alltså. Ett nytt fenomen för mig. Torr puffig och fin och helt annan än den som blåser in från Atlanten. Man blir lycklig av skiten.

På kajkanten

Brustna drömmars kaj ligger nere vid Gullbergskajen och som namnet antyder kan man längs strandpromenaden finna en mängd till synes övergivna och nedlagda projekt.  Efter en stunds promenerande längs stråket bland sönderrostade skrov och mängder av bröte på ren göteborska, hörs faktiskt ljudet av en svets och lite längre bort ser jag några blåställsklädda män bära skrot, så det där med övergivet och brustna drömmar kanske inte är hela sanningen. En underhållande och humörhöjande promenadsträcka kan jag dock med säkerhet utlova om du tar dig dit.     

Inomhus

Flugis

Mitt i den så av höst  brungrå regntyngda staden, i en bevuxen refug.. där växte en naturens rebell som ett friskt uttryck av trots.

Och om en maskros klarar att spränga asfalt, så klarar Flugis att spränga sönder en gråskala vilken som helst. Man blir glad.

Sen kom datorerna

Ett riktigt lyft

Älvvägen är inte alltid vacker, men den har en och annan sevärdhet. Notera det nyinstallerade fönstret och balkongdörren. Festligt!

Stugan i Råda

Från kylan in i värmen

Och en kaffetår eller två

Snapshot

En stenad elev påträffades utanför Hulebäck.

Stockholm

Påväg mot Gamla Stan.

Mannen från Nepal

Hallå där, det där är en boll. Och den är min!

Joshua Tree

And in the world a heart of darkness
A fire zone
Where poets speak their heart
Then bleed for it
Jara sang, his song a weapon
In the hands of love
You know his blood still cries
From the ground

Nå, kanske inte riktigt, men associationerna satte fart. En strimma sol kan göra märkliga saker på annars så betongskuggade platser.

Fågelholk

Övergiven och trasig. Men dock: tak över huvudet.

Kvällsdopp

Vad kan vattnet hålla nu ikväll, fem sex grader? Blir man inte lite sugen ändå?

Tecknat

Det här med HDR var rätt kul när man började få koll på det. Dock tröttnar man ganska fort på hyperstark kontrast. Det går så klart att laborera vidare och svartvita en bild, men då känns det ju rätt onödigt att gå omvägen via HDR.

Den här bilden (Skottland – förvånad, någon?) redigerade jag i den bärbara bara nån timme efter jag tagit den. I min bärbara har jag ingen crackad version av Photomatix, varför jag fick besväret att klona bort 3 feta vattenstämplar. En i himlen, en på land och en sista som hamnade i vattnet. I den här lilla versionen syns knappt någon av dem, men klickar man upp den stora syns de övertydligt – utom den i himlen som jag faktiskt inte hittar själv, trots att jag vet ungefär var den satt.

Nu har jag som synes  inte varit överdrivet noggrann här, men kloning är jädrigt användbart så länge man inte utsätter bilderna för nitisk granskning!

Lönehelg

Oktober

Jag var trött på allt stillasittande, efter en lång och mörk pluggnatt, och tog cykeln ner mot stan när det började ljusna. Den färgsprakande hösten har liksom börjat nå sin kulm nu och det är bedårande vackert ute.  Kyrkogården slog det mesta jag sett i höstväg på mycket länge. Blev helt enkelt tvungen att ta klivet innanför grinden och se hela hav, av röda och gula löv, på marken. Det regnade löv med jämna mellanrum, de gånger det blåste till, och det kändes snarlikt den känslan man ibland kan få när man ser en film med nån liknande vy där man nästan tycker att det är ”lite för snyggt gjort för att det ska kännas realistiskt”.

Ruins & Stuff

En mänsklig ruin, eller en människa som betraktar ruinen framför henne?

Bro över mörka vatten

Det glömda rummet

Del av Uddevallavarvet, anno 2009

Vodou

”De fattiga och utsattas religion på Haiti”

De minst sagt skräckinjagande gestalterna från bizangotemplen ska gestalta bizangokämparnas krafter. De är modellerade på riktiga människoskallar och ska hålla minnet av slavupproret levande. Det var därur denna religion och dess hemliga sällskap uppkom. Spegelskärvorna syftar på andevärden men skyddar också mot onda krafter och repen betvingar deras inneboende kraft.

(Världskulturmuseet, Göteborg)